Byta karriär?

Idag har jag och Hannah spelat in en sån sjukt rolig video, Jag ska nämligen under ett par avsnitt på våran youtube kanal, lära mig att rida western. Vilket jag typ aldrig trodde själv att jag någonsin skulle vilja göra, men det var faktiskt sjukt kul och Mira var så otroligt gullig som bar runt mig även fast western kanske inte är min starkaste sida ( än 😉 )

Jag tycker att passet överlag gick väldigt bra, med tanke på att det är första gången jag rider western så kunde det väll kanske inte gått bättre?, till en början så var det svårt att förstå och få ihop allt men efter ett tag så gick allt sjukt mycket bättre, tänker att ni får se resten i videon. :)

Klicka på bilden för att komma till ”Maja testar western avsnitt 1″

 

fullsizeoutput_769

 

blogstats trackingpixel

GET READY WITH ME♡

Har precis publicerat en video som jag blev väldigt nöjd med på min o Hannahs youtube kanal, det ända negativa var väll att ljudet av nån anledning blev jätte högt i vissa klipp och jätte lågt i vissa klipp, kunde dock inte fixa det i redigeringsprogrammet jag använder så ni får helt enkelt stå ut med det, Pratar bland annat om min adhd utredning, en video där jag banhoppar min förra häst Perla, som jag fick nästan över 70 kommentarer rent hat på, och varför jag valde att hoppa av skolan. Så kolla gärna in den!!

Nu ska jag sätta mig och klippa lite på våran 500 prenumeranters special, det är väldigt nära nu, så glöm inte att prenumera! :) Vi hade ju över 500 prenumeranter innan vi la av med youtube så det hade varit kul att komma upp i det igen. För vissa kanske det inte låter så jättemycket, men tro mig det är stort när allt började som ett skämt 😉

Föresten, klicka på bilden för att komma till videon!

28032999_1583841975004530_472493313_o

blogstats trackingpixel

Film/foto dag

Hörreni!! Nu är jag och Hannah igång med våran youtubekanal igen efter ett års uppehåll. Så det får ni verkligen inte missa!!

YouTube Preview Image

Efter vi hade filmat och redigerat videon så gick vi ut och fotade lite, här har ni lite material från det, blev inte supernöjd, men är inne i en period nu där jag verkligen inte ens kan kolla på mig själv typ, får nästan kväljningar, skojar inte ens. Liknar lite min depression, hoppas verkligen inte att den är påväg tillbaka…. panik… Men tror bara att det handlar om att jag är så sjukt missnöjd med mitt hår, det är så himla fläckigt, gult och fult, hahah… åh, bara problem.

27999980_875457572633993_747788624_o 27907307_875457642633986_1827266509_o 28034477_875457659300651_1875323978_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Har inte så mycket mer att berätta förutom att jag ska provrida en kompis häst på tisdag, och funkar det så kommer jag förmodligen hjälpa henne med den när hon behöver det, superkul!! Ser verkligen fram emot det, ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar stallet och hästarna.

Vi hörs när jag har något mer intressant att skriva. :)

blogstats trackingpixel

Jag har blekt håret

Ja, jag har blekt sönder mitt hår, hahah…. Det var förvandlingen med mitt utseende som jag skrivit om tidigare, En video finns på min youtube kanal, och bilder på min Instagram. Tänker att jag lägger in några bilder här med. Kan inte bestämma mig om jag tycker att det ser förjävligt eller helt ok ut… i vissa vinklar ser det superfint ut men det är ju verkligen gult… vet inte riktigt hur jag ska rädda det, har beslutsångest mellan att lägga i en silvrig färg eller bara fortsätta med silver balsam och ha i det några timmar om dagen i ett par veckor, ska ju snart till Spanien och fota, så lär verkligen försöka rädda upp detta så jag får en silvrig ton i det. Men förhoppningsvis så lägger sig det gula och att det blir mer silvrigt med tiden, tror att jag ska låta det ta sin tid, även om jag vill ha resultat snabbt, vilket jag ändå måste säga att jag fick, ja menar, hade liksom 3 blekningar i en gång och det blekte till denna färg från mitt mörkbruna!! Fast jag förstår inte varför det blev blondare i hårbotten än i resten av håret(?) för vi började liksom nedifrån och gick uppåt så det kan ju inte varit för att blekningen satt längre i hårbotten för det gjorde den verkligen inte. Jaja, ni får inte glömma att kolla på min youtube video som vi filmade medans vi gjorde detta. Tycker personligen att den är superkul.

9F1E776A-3023-4DE6-A1C9-9833B0CEC22D 2B30F7F7-1D90-4A96-B2FA-E25AD83BA4D2

 

blogstats trackingpixel

Varför jag valde att lägga ridhjälmen på hyllan

Jag tänkte ägna dagens inlägg till att förklara lite mer ingående om varför jag valde att sluta rida, eller ja, valde och valde man kan väll säga att livet kom emellan och att det mest bara blev så.

Allt började någon gång i september/november 2017, Jag hade haft Perla i ungefär 9 månader, Och det gick liksom inte framåt i utveckligen för varken henne eller mig, vilket gav mig lite panik med tanke på hur mycket jag och min familj investerat i den hästen och allt runt henne. Samtidigt som detta så började jag må sämre och sämre psykiskt och var riktigt på botten, och på det så hade jag alla nationella prov samt massa inlämnar, föredrag, och så vidare inför avslutet i 9an framför mig, allt kändes riktigt hopplöst. Jag skulle även försöka rädda upp mina betyg på ett halvår, jag hade alltså nästan 3 års arbete att fixa på ett halvår typ, men det sista jag ville var att sälja Perla för det var den enda anledningen till att jag fortsatte kämpa och hålla mig på fötterna.

Hästar har alltid betytt så extremt mycket för mig, att åka till stallet när man mår som sämst är en obeskrivlig känsla, och hur jobbig perla än kunde va så gav hon mig styrka för dagen. Tillslut så gick det så utför för mig att efter jag kommit hem från skolan så orkade jag inte ta mig ur sängen, jag var så utmattad efter en dag i skolan, och då gick jag inte ens på alla lektioner samt att jag var hemma 2 till 3 dagar varje vecka och fick jobba på distans under vissa lektioner, men jag var riktigt nerkörd i min depression/utmattning, och när det går så långt så känner man inte lycka i nått, inte ens att åka till stallet som var det bästa jag visste.

Perla blev mer och mer lidande för det här, jag slutade nästan rida helt och månaderna innan jag sålde henne så gick hon mest bara i hagen och jag red en gång i veckan, för jag orkade inte rida mer, jag var trött konstant och hade ont i kroppen. Och att försöka utbilda en vrång unghäst medans man är i en grov utmattningsdepression själv, det funkar inte, det förstår vem som helst. Jag minns så väl när jag insåg själv vad som var påväg att hända, usch, när jag tänker tillbaka på den tiden precis innan och efter vi sålt perla så mår jag illa och blir gråtfärdig, det var så jävla jobbigt, men jag ville att det skulle gå fort, jag hade inte samvete att låta perla vara ute på annons i flera månader, dels för att hon var och är för fin för att bara låta gå som promenadhäst och för att jag aldrig skulle kunna titta på henne utan att tänka att det snart inte är min häst längre, jag fick hem perla i inte perfekt skick om man utrycker det så, det var jag som hade tagit henne framåt i utbildningen, det var jag som gett den där nästintill livlösa ponnyn ett liv som var värt att leva igen, när vi provred perla så var hon så deprimerad, det syntes så sjukt tydligt, hon bara stod o hängde i stallgången, var alldeles matt i pälsen, och livlös. Och så fort hon kom hem till oss så var det som att hon sken upp, hon fick nästan direkt glansig päls, hon blev helt vild… hahah… fast på ett positivt sätt, även om jag hängde löst många gånger så var det underbart, det var underbart att se henne så lycklig, hon mådde så bra, älskade sina kompisar, älskade när vi red varje dag, hoppade och åkte iväg och tränade. Och därför ville jag inte låta henne bli en sälskapshäst. För den ponnyn har så mycket att ge, hon är extremt klok, snabbtänkt, och personlig. Jag gjorde en försäljningsfilm som jag knappt ens kunde kolla på själv, den var ungefär 14 minuter med klipp med allt ifrån att vi hopptränade till att hon stod på stallgången och åt lussebulle.

Jag la ut perla på hästnet för ett skambud, och tre dagar senare så var hon inte min längre. När dom som hade köpt perla kom o hämtade henne så hände det så snabbt att jag knappt ens han tänka, vilket jag tror var bra, dom köpte nämligen perla via film, därför så blev det inte massa provridningar. Självklart så lät jag bara dom köpa henne via film eftersom hon hade väldigt bra meriter den tjejen. Det var med en klump i magen jag kom hem från skolan och visste att idag är det sista gången jag åker till stallet, sista gången jag får se min älskade ponny. Samtidigt som det kändes väldigt skönt att ”slippa” åka till stallet varje dag så var jag nervös, jag har nästan aldrig varit utan en häst så länge jag kan minnas typ, och nu skulle jag vara utan häst 7 dagar i veckan, inga kalla kvällar i ridhus, inga uteritter med långa galoppsträckor på sommaren, och framförallt inget mer ansvar, Nu visste jag att perla skulle få det bra, hon skulle bli aktiverad varje dag och hon skulle få tävla, precis det både hon och jag önskat. Den känslan i magen när jag skrev på kontraket och räckte över grimskaftet, känslan av att hon inte var min längre var den värsta känslan jag någonsin upplevt, att se någon annan leda min häst upp till en främmande transport och lasta in henne och åka iväg, och att höra perla gnägga hjärtskärande en sista gång, krossade mitt hjärta, det var precis som att hon förstod vad som hände och sa hejdå.

Jag tror att jag var ganska chockad en tid efter, jag hade liksom inga känslor, jag var inte ledsen, jag grät inte, jag var inte glad, jag kände inte nått. Det var precis som att allt fortsatte, men jag stannade. Allt flöt på som vanligt men inte för mig. Jag ångrade mig så mycket, Jag låg vaken och tänkte på vad jag hade gjort nu om jag hade valt att ta mig igenom den tuffa tiden och ha kvar perla, jag var arg på mig själv, för att jag alltid ger upp. Och inte för ens ett par månader tillbaka så har jag faktiskt insett att det här var bra, Jag kunde inte vara tacksammare att perla kom till ett sånt fint hem, nu hoppar hon stadiga 1,10 banor och glänser på tävlingsbanorna. Hon kunde inte ha fått det bättre.

Hon har fått mig att bli gråhårig, men samtidigt lärt mig saker som jag inte ens trodde att en häst kunde lära en, hon har lärt mig att ta ansvar, var tålmodig, tacksam, uppskatta allt i livet.

För alltid min drömhäst och min prinsessa. Älskade älskade häst.

IMG_8885

IMG_0838
IMG_6055 DSC_0402

 

 

 

blogstats trackingpixel

hektisk dag

Asså vilken dag, har verkligen varit igång från morgon till kväll, när jag börjar detta inlägg så är klockan 22:00 och jag är helt slut. Vi har filmat hela dagen, samt spelat in min stora förändrning (Som förövrigt kommer visas i morgon) hinner inte riktigt ta dom bilderna samt filma det jag vill idag då ja helt enkelt inte hunnit. Men utan att säga för mycket så blev det verkligen inte som jag trodde, på ett positivt eller negativt sätt får ni se i morgon 😉

Jag har iallafall haft superkul och jag kan garantera att videon är guld. Sjukt roligt enligt mig själv!!

Så håll koll på mina socialamedier i morgon om ni är intresserade av vad jag gjort. :)

Länk till både Instagram och youtube här under.

https://www.instagram.com/majajordan/

https://www.youtube.com/channel/UCBWtkKWAApU1DWvXSmacgyQ

AC1AF416-AFA3-45FE-8A66-CF0CC7298A1B

blogstats trackingpixel

Helgens planer och youtube

Hej igen. Eller hur startar man ens ett blogginlägg hahah??

iallafall så tänkte jag bara kika in här och dela med mig av helgens planer.

Ska egentligen inte göra något jättespeciellt, men tänkte även promota mig själv lite i detta inlägg, eller ja, rättare sagt min youtube kanal, yes ni läste rätt jag ska starta en youtube kanal helt själv.. *hjälp* Nejdå det kommer nog bli bra men det är klart att det är lite nervöst. Har faktiskt funderat på att börja med Youtube ett tag nu, men känns som att jag mest bara skjuter upp det, vet egentligen inte riktigt varför, känns lite stelt att prata till en kamera o sen lägga ut så vem som helst kan se, även om jag gjort det innan haha! Men då var det liksom en annan grej, då hade jag(vi) ju ett ämne att prata om varje gång plus att Hannah (aka min bästa vän) var med, känns som att det är lättare att vara två när man öppnar sig så, eller vad man ska säga, men eftersom jag tycker det är roligare att filma än att blogga så ska jag testa på det här nu ett tag, så bloggar jag lite när jag känner för det helt enkelt. Så ni hittar min kanal genom att följa denna länk och en vlogg borde vara uppe när ni läser detta, annars inom kort!

https://www.youtube.com/channel/UCBWtkKWAApU1DWvXSmacgyQ?view_as=subscriber

Iallafall på fredag ska jag inte göra något mer än att filma nån video och träna såklart. Lördag däremot händer det lite mer, jag ska göra en stor förändring med mitt utseende som förövrigt kommer filmas och läggas ut på kanalen, är verkligen så nervös och ångrar mig typ en gång varannan minut men det blir nog bra, förhoppningsvis!! Kommer ha både Hannah och Lisa till hjälp så vad kan gå fel 😉 hahah… stay tuned och håll koll på kanalen lördag kväll/söndag förmiddag. På söndag har jag verkligen inga planer alls, förutom att jag ska gymma med min pappa. Sen så brukar jag faktiskt ändå inte göra så mycket på söndagar för tycker om att bara varva ner och ta det lugnt då.

Känns som att hela det här inlägget handlade om min Youtube kanal nu men jag är verkligen sååå nervös att ingen ska kolla och att jag bara kommer skämma ut mig, tror ju dock inte det men har man socialfobi så tror man alltid så om sig själv haha.

Jaja, jag har inte så mycket mer att berätta nu, så ni får ha det bra :)

 

0C4DE5D0-617F-4700-853B-C61B6E48A165

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

blogstats trackingpixel

2017.

Tänkte börja nystarten av bloggen med en liten årsresume av 2017. Eller ja, det som är mest intressant att läsa.

Året började väll inte på det bästa sättet då jag var tvungen att sälja min älskade Perla. Jag orkade inte hålla upp både skolan samt träna en outbildad häst, bara det var ett heltidsjobb eftersom Perla var och är en extremt speciell individ. Saknar henne extremt mycket även om dom flesta dagarna med ett sto som henne var ett helvete… haha. Hon var helt fantastisk och lärde mig så sjukt mycket, vilket jag är otroligt tacksam för, hon lärde mig även att aldrig mer köpa ett sto 😉 skämt o sido, så var det en otroligt tuff period några månader efter jag hade sålt henne, jag ångrade mig nästan varje dag och kunde knappt tänka på nått annat än ”Undra hur mitt liv hade sätt ut nu om jag hade haft häst osv osv” Men ju längre tiden gick så insåg jag att det var ett väldigt klokt och moget beslut av mig att sälja Perla. Dels att jag kunde lägga mer tid på mig och mitt månade, som hade kommit helt i skymten medans jag hade haft häst, och sen kunde jag fokusera mer på skolan och lyckades faktiskt gå ur grundskolan med godkänt i alla ämnen. Vilket var väldigt stort för mig då min skolgång präglats av psykisk ohälsa och mycket annat, jag har liksom aldrig brytt mig riktigt. Och känslan efter allt faktiskt lyckas med skolan var helt sjuk. Jag trodde aldrig att jag skulle klara skolan just eftersom att jag inte brytt mig, men nån gång i april/maj så bestämde jag mig för att jobba ikapp allt jag missat, jag jobbade på raster, hemma, på nätterna, typ hela tiden, och det hade jag aldrig orkat eller klarat om jag inte sålt Perla. så jag antar att det var i slutändan ett bra beslut. Och man ska ju aldrig säga aldrig, vem vet, snart så kanske det kommer en möjlighet så jag kan ta upp ridningen där jag slutade. Man ska aldrig ge upp hoppet, en framtid med häst/hästar är ju det jag helst vill.

IMG_8890 (1)

 

16521700_686716121508140_1735393698_nEn annan stor grej som hände 2017 var att jag för första gången fick se Håkan Hellström live, det var såååå overkligt, känns fortfarande som att den kvällen var en dröm, och det faktum att jag klarade av att stå i ett tryckt publikhav längst fram i närmare 4 timmar utan att dö av panikångest är chokande bara det, haha…, men det var verkligen så värt det, tror även att det hjälpte min panikångest lite, för efter det så har jag inte alls varit lika känslig bland mycket folk!!

IMG_4111 IMG_4128 IMG_4220IMG_4374

IMG_4228

Men det kanske största som hände 2017 var att jag flyttade hemifrån. Eller ja, till internat. i Augusti började jag på Lillerud. Jag kom in på hästskötare linjen som jag kämpat röven av mig för att komma in på. Det var ett väldigt stort steg för mig att flytta, att gå från att få allt serverat hemma, till att få fixa allt själv var väldigt svårt i början, eftersom jag inte var van med att sköta sysslor själv så var det väldigt lärorikt för mig att få göra allt själv ett tag, för det gjorde verkligen att man uppskattar allt mamma gör för mig här hemma, det har jag inte riktigt gjort innan, men när man fick testa på allt själv så fattade man hur det var. Allt om Lillerud skulle nästan behöva ett eget inlägg, det finns så mycket både bra och dåligt att berätta men för att ta det lite kort så är det nog det lärorikaste, roligaste och tuffaste jag varit med om, Ja har fått chansen att träffa otroligt fina vänner. Och det var nästan lite läskigt hur snabbt man kom varandra nära där, antar att det är för att man bor och gör allt ihop hela tiden, hela min Lilleruds tid var verkligen ett superkul äventyr, men det kändes hela tiden som att jag snart skulle hem eller att jag bara var på semester, och så var det ju inte riktigt utan jag skulle ju bo där i tre år och samtidigt gå i skolan. Ju längre in på terminen vi kom och ju allvarligare det blev på lektionerna så insåg jag att jag inte kommer klara det. Skolan har aldrig passat mig och kommer aldrig att göra, jag vet inte varför men lärare förstår sig inte på mig, och jag förstår mig inte på skolan, alls. Det blir alltid bara ett ångestmoment i mitt liv, och allt slutade med att jag först blev sjukskriven och avstängd för att dom inte ansåg att jag var lämpad att bo på internat med tanke på mitt mående, sen efter min sjukskrivning och när jag skulle tillbaka så bröt jag ihop,det funkade inte alls, Och kort där efter så valde jag att hoppa av, för ärligt talat så även hur mycket jag kämpat för det här så tänker jag inte utsätta mig i 3 år till för det värsta jag vet, man kan lätt tänka att ”3 år går fort” men 3 år till av ångest hade jag inte klarat efter allt. Men om min tid på Lillerud även den var präglad runt mycket ångest så har jag fått väldigt fina minnen och framförallt fått chansen att träffa och lära känna väldigt många fina människor. Vilket jag är otroligt tacksam för. Vänner för livet, Verkligen. <3

fullsizeoutput_345 IMG_7340 IMG_7333 IMG_7589 IMG_7663 IMG_7739 IMG_7734 IMG_7685 IMG_7889 IMG_7873 IMG_7785 fullsizeoutput_48c fullsizeoutput_3a4 fullsizeoutput_347 IMG_7582

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har ju självklart hänt mycket mer saker under 2017, men om jag skulle skriva om allt så skulle det förmodligen bli flera sidor, så ja slänger in lite bilder av året också!

IMG_2309 IMG_2559 IMG_2561 IMG_2630 IMG_2639 IMG_2750 fullsizeoutput_26fullsizeoutput_28IMG_2910 IMG_2950 IMG_2966 IMG_3008 IMG_3011 IMG_3033 IMG_3036 IMG_3089 IMG_3095 IMG_3280 IMG_3799 IMG_3801 IMG_4609 IMG_4718 IMG_4812 IMG_4977 IMG_5019 IMG_8171 IMG_9944 IMG_0164 049CE6DD-3B25-4B8E-9EDC-F27C0DEF72CE AC1AF416-AFA3-45FE-8A66-CF0CC7298A1B CD7FB659-7ACE-4E19-8CD7-CCD1212F0A31 IMG_0342 IMG_0344 IMG_0345

 

blogstats trackingpixel