2017.

Tänkte börja nystarten av bloggen med en liten årsresume av 2017. Eller ja, det som är mest intressant att läsa.

Året började väll inte på det bästa sättet då jag var tvungen att sälja min älskade Perla. Jag orkade inte hålla upp både skolan samt träna en outbildad häst, bara det var ett heltidsjobb eftersom Perla var och är en extremt speciell individ. Saknar henne extremt mycket även om dom flesta dagarna med ett sto som henne var ett helvete… haha. Hon var helt fantastisk och lärde mig så sjukt mycket, vilket jag är otroligt tacksam för, hon lärde mig även att aldrig mer köpa ett sto 😉 skämt o sido, så var det en otroligt tuff period några månader efter jag hade sålt henne, jag ångrade mig nästan varje dag och kunde knappt tänka på nått annat än ”Undra hur mitt liv hade sätt ut nu om jag hade haft häst osv osv” Men ju längre tiden gick så insåg jag att det var ett väldigt klokt och moget beslut av mig att sälja Perla. Dels att jag kunde lägga mer tid på mig och mitt månade, som hade kommit helt i skymten medans jag hade haft häst, och sen kunde jag fokusera mer på skolan och lyckades faktiskt gå ur grundskolan med godkänt i alla ämnen. Vilket var väldigt stort för mig då min skolgång präglats av psykisk ohälsa och mycket annat, jag har liksom aldrig brytt mig riktigt. Och känslan efter allt faktiskt lyckas med skolan var helt sjuk. Jag trodde aldrig att jag skulle klara skolan just eftersom att jag inte brytt mig, men nån gång i april/maj så bestämde jag mig för att jobba ikapp allt jag missat, jag jobbade på raster, hemma, på nätterna, typ hela tiden, och det hade jag aldrig orkat eller klarat om jag inte sålt Perla. så jag antar att det var i slutändan ett bra beslut. Och man ska ju aldrig säga aldrig, vem vet, snart så kanske det kommer en möjlighet så jag kan ta upp ridningen där jag slutade. Man ska aldrig ge upp hoppet, en framtid med häst/hästar är ju det jag helst vill.

IMG_8890 (1)

 

16521700_686716121508140_1735393698_nEn annan stor grej som hände 2017 var att jag för första gången fick se Håkan Hellström live, det var såååå overkligt, känns fortfarande som att den kvällen var en dröm, och det faktum att jag klarade av att stå i ett tryckt publikhav längst fram i närmare 4 timmar utan att dö av panikångest är chokande bara det, haha…, men det var verkligen så värt det, tror även att det hjälpte min panikångest lite, för efter det så har jag inte alls varit lika känslig bland mycket folk!!

IMG_4111 IMG_4128 IMG_4220IMG_4374

IMG_4228

Men det kanske största som hände 2017 var att jag flyttade hemifrån. Eller ja, till internat. i Augusti började jag på Lillerud. Jag kom in på hästskötare linjen som jag kämpat röven av mig för att komma in på. Det var ett väldigt stort steg för mig att flytta, att gå från att få allt serverat hemma, till att få fixa allt själv var väldigt svårt i början, eftersom jag inte var van med att sköta sysslor själv så var det väldigt lärorikt för mig att få göra allt själv ett tag, för det gjorde verkligen att man uppskattar allt mamma gör för mig här hemma, det har jag inte riktigt gjort innan, men när man fick testa på allt själv så fattade man hur det var. Allt om Lillerud skulle nästan behöva ett eget inlägg, det finns så mycket både bra och dåligt att berätta men för att ta det lite kort så är det nog det lärorikaste, roligaste och tuffaste jag varit med om, Ja har fått chansen att träffa otroligt fina vänner. Och det var nästan lite läskigt hur snabbt man kom varandra nära där, antar att det är för att man bor och gör allt ihop hela tiden, hela min Lilleruds tid var verkligen ett superkul äventyr, men det kändes hela tiden som att jag snart skulle hem eller att jag bara var på semester, och så var det ju inte riktigt utan jag skulle ju bo där i tre år och samtidigt gå i skolan. Ju längre in på terminen vi kom och ju allvarligare det blev på lektionerna så insåg jag att jag inte kommer klara det. Skolan har aldrig passat mig och kommer aldrig att göra, jag vet inte varför men lärare förstår sig inte på mig, och jag förstår mig inte på skolan, alls. Det blir alltid bara ett ångestmoment i mitt liv, och allt slutade med att jag först blev sjukskriven och avstängd för att dom inte ansåg att jag var lämpad att bo på internat med tanke på mitt mående, sen efter min sjukskrivning och när jag skulle tillbaka så bröt jag ihop,det funkade inte alls, Och kort där efter så valde jag att hoppa av, för ärligt talat så även hur mycket jag kämpat för det här så tänker jag inte utsätta mig i 3 år till för det värsta jag vet, man kan lätt tänka att ”3 år går fort” men 3 år till av ångest hade jag inte klarat efter allt. Men om min tid på Lillerud även den var präglad runt mycket ångest så har jag fått väldigt fina minnen och framförallt fått chansen att träffa och lära känna väldigt många fina människor. Vilket jag är otroligt tacksam för. Vänner för livet, Verkligen. <3

fullsizeoutput_345 IMG_7340 IMG_7333 IMG_7589 IMG_7663 IMG_7739 IMG_7734 IMG_7685 IMG_7889 IMG_7873 IMG_7785 fullsizeoutput_48c fullsizeoutput_3a4 fullsizeoutput_347 IMG_7582

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har ju självklart hänt mycket mer saker under 2017, men om jag skulle skriva om allt så skulle det förmodligen bli flera sidor, så ja slänger in lite bilder av året också!

IMG_2309 IMG_2559 IMG_2561 IMG_2630 IMG_2639 IMG_2750 fullsizeoutput_26fullsizeoutput_28IMG_2910 IMG_2950 IMG_2966 IMG_3008 IMG_3011 IMG_3033 IMG_3036 IMG_3089 IMG_3095 IMG_3280 IMG_3799 IMG_3801 IMG_4609 IMG_4718 IMG_4812 IMG_4977 IMG_5019 IMG_8171 IMG_9944 IMG_0164 049CE6DD-3B25-4B8E-9EDC-F27C0DEF72CE AC1AF416-AFA3-45FE-8A66-CF0CC7298A1B CD7FB659-7ACE-4E19-8CD7-CCD1212F0A31 IMG_0342 IMG_0344 IMG_0345